Årets album 2013 - Del 3

Dags för del tre av min lista över de bästa albumen som släppts under år 2013. Det är alltså ingen topplista utan mer bara ett uppradande av de albumen som jag tyckt varit riktigt bra under året, med en motivering eller anekdot kring varför.

Efter varje motivering länkar jag till den bästa låten samt hela albumen på Spotify.

Här är en spotifylista med den bästa låten från varje album. Listan uppdateras för varje del i listan som publiceras. Årets blandband 2013
 

Del 1: http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-1.html
Del 2: http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-2.html

Anamanaguchi - Endless Fantasy

De New York-baserade Anamanaguchi är bland annat upphovsmännen till musiken i spelet Scott Pilgrim vs. The World: The Video Game och har släppt mycket bitpop genom åren. Jag beskriver oftast deras musik som "rädda världen musik".
Med den kickstartade plattan Endless Fantasy har de verkligen skapat ett lyckopiller fylld av härliga bitpopmelodier som får mig att fantisera om rymdresor och drakar. Med sina 22 spår(några är mellanspel) är det ett fulltankat album som du inte får missa om du på något vis gillar klassisk spelmusik eller bitpop.

Bästa låt: Japan Air. Anamanaguchi – Japan Air
Spotifylänk: Anamanaguchi – Endless Fantasy

Paramore - Paramore  

Bandets fjärde album är kanske inte lika bra som de två föregående, men det levererar en hel drös med svängiga poprockiga låtar med råtuffa Hayley Williams i spetsen ändå. För mig är Paramore ganska nostalgiskt, då det var ett av de där banden som jag lyssnade på intensivt under gymnasietiden då det var den här typen av musik som gällde. De är kanske inte några proletärer på att skriva djuplodande texter, men vill man ha trevlig och lättsmält rock är det hit man ska gå. Hayley Williams har dessutom en väldigt egen röst som känns kaxig och nära på samma gång som hon har tagit till sin spets med detta album.

Bästa låt:  Still into you. Paramore – Still Into You
Spotifylänk: Paramore – Paramore

The Strokes - Comedown Machine

När jag såg The Strokes på Peace & Love-festivalen 2012 var de sena och ryktade höga. Inte nog med det, så var jag själv ganska rejält berusad. Även om jag inte haft någon fantastisk liveupplevelse med bandet så är de sköna. Det ska sägas att Comedown Machine inte är ett av deras bästa alster. Det innehåller heller inte några självklara låtar som Last Nite, Someday eller Reptillia. Trots det tycker jag att det är ett album som är värt att nämna, eftersom det helt enkelt är en stadig The Strokes-platta med låtar som låter som de ska. Man hade kunnat önska sig lite mer, men med The Strokes är jag faktiskt nöjd med en helt vanlig skiva som inte gör något speciellt.

Bästa låt: One Way Trigger. The Strokes – One Way Trigger
Spotifylänk: The Strokes – Comedown Machine

Oskar Linnros - Klappar och Slag

Den ena halvan av rapduon Snooks debutalbum lyssnade jag utan tvekan sönder. Det var ett sånt där album som jag kunde lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna på. Så Klappar och Slag tävlar verkligen mot sin föregångare. Även om jag inte har en lika personlig relation till albumet så känns låtarna mer välpolerade. Oskar har lärt sig att vända och vrida på orden mer samtidigt som det är en bättre producerad platta i allmänhet. Inledningsspåret Kan jag få ett vittne? är ett oerhört starkt startskott som sätter standarden för resten av skivan. Gillade du den föregående är det bara att ge den här en chans, eller om du helt enkelt gillar musik på svenska.

Bästa låt: Det är inte synd om dig. Oskar Linnros – Det är inte synd om dig
Spotifylänk: Oskar Linnros – Klappar och slag

HIM är utan någon som helst eftertanke det band som jag lyssnat mest på under åren. Under ett år på gymnasiet var det bara de som gällde. De har fått hänga med mig helt enkelt.
De senaste albumen som släppts har inte utvecklat konceptet nämnvärt utan har spelat vidare i samma hjulspår, och Tears on Tape är inget undantag. När det gäller HIM får de gärna låta som de alltid gjort, bara Ville Vallo fortsätter använda sin vemodiga röst tillsammans med de domedagsluktande gitarrerna. Trots att han sjunger ordet "love" 264 ggr under albumets gång(som vanligt) så finns det någon härlig uppriktighet i de tydliga poetiska texterna.

Bästa låt: Love without tears. HIM – Love Without Tears
Spotifylänk: HIM – Tears On Tape

Årets album 2013 - Del 2

Dags för del två av min lista över de bästa albumen som släppts under år 2013. Det är alltså ingen topplista utan mer bara ett uppradande av de albumen som jag tyckt varit riktigt bra under året, med en motivering eller anekdot kring varför. Efter varje motivering länkar jag till den bästa låten samt hela albumen på Spotify.

Del ett kan du läsa här: http://kvalsternackan.blogspot.se/2013/11/arets-album-2013-del-1.html

Panda Da Panda - Flaoua Paoua

Panda Da Panda, eller Thibo Girardon som det svenska nya stjärnskottet heter, lyssnade jag frenetiskt på redan innan fullängdsalbumet Flaoua Paoua var släppt. Många av singlarna som jag redan lyssnat sönder finns representerade på albumet, men tillsammans med nytillskotten är det en en makalös platta. Galen överdriven skånska tillsammans med tokbra dansbeats, minnesvärda synthmelodier och meningsfulla låtrader är receptet på Pandas musik. Hans musik är sådan som jag gärna slår på för att tagga till innan jag ska på fest, då det får hela min kropp att vilja hoppa runt samtidigt som jag kan beröras av de relativt korta och simpla texterna. Tillsammans med de låtarna som jag redan hört och de nya låtarna gör att det här är en makalös skiva med galet många bra spår. Panda Da Panda ligger väldigt högt upp på listan över artister jag vill se live, så jag hoppas på att kunna få den möjligheten snart.

Bästa låt: Får jag stanna. Panda Da Panda – Får jag stanna
Spotifylänk: Panda Da Panda – Flaoua Paoua

Daft Punk - Random Access Memories

  Med albumet Discovery som släpptes 2001 skapade Daft Punk sina robot-personas och ett makalöst album som håller sig oerhört bra även till idag. Det är ett album jag gärna slår igång när som helst utan att känna att jag skulle vara trött på den. Med Random Access Memories har de gjort det igen. Tillsammans med många andra pionjärer inom musik som gitarristen Nile Rodgers och kompositören Giorgio Moroder har de grävt bland decennier som 70- och 80-talet för att skapa den ultimata discoplattan. Jag kan tycka att det är lite synd att de har gått ifrån sin tidigare house-stil och att de samarbetat med andra och därmed förlorat lite av sin aura av musikgenier(en väldigt liten bit av den), men det hindrar mig inte från att lyssna på låtarna om och om igen sedan den släpptes i maj. Från Pharell Williams dansanta discodänga Lose yourself to dance, Julian Casablancas tragiska Instant Crush till den avslutande episka rymdresan Contact har de skapat ett album som kommer gå till musikhistorien. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om det här albumet, men det tar vi en annan gång. Robotarna levererar!

Bästa låt: Give Life Back to Music. Daft Punk – Give Life Back to Music
Spotifylänk:  Daft Punk – Random Access Memories

Wintergatan - Wintergatan

Detektivbyrån var ett band som skapade helt otrolig musik som blandade orkester och elektroniskt för att ge oss makalösa låtar som både kunde göra en glad och ledsen på samma gång med sina känslosvall. För några år sedan bröt de tyvärr upp, men ena halvan av gänget gick ihop med några andra och bildade Wintergatan. På många sätt låter det exakt som Detektivbyrån och hade kunnat vara ett nytt album av dem, vilket absolut inte är något negativt. Dragspel, synthar och andra galna ljud bildar ett sound som inte liknar mycket annat. Den där typen av dragspelskomp som de gärna använder är något jag vill se mer av i populärmusik. Associationerna för mig till Ryssland, Prag eller andra östeuropeiska städer samtidigt som de blandar in trevliga synthslingor och sköna beats. Wintergatan är något du helt enkelt måste prova på om du inte redan gjort det. Kör bara!

Bästa låt: Slottskogen Disco Golf Club. Wintergatan – Slottsskogen Disc Golf Club
Spotifylänk: Wintergatan – Wintergatan

Sigur Rós - Kveikur

  Sigur Rós är ett av mina absoluta favoritband sedan några år tillbaka. Med sina otroligt känsloflödande låtar med ett originellt och stämningsfullt sound spelar det ingen roll om jag förstår isländskan eller inte. Det är helt enkelt bara vackert. Med förra albumet som kom 2012 imponerade de inte särskilt mycket utan den hade bara några fåtal låtar som fastnade. Med Kveikur är de nu istället tre i stället för fyra i bandet och de har tagits sig an ett aningen mörkare postrockigt sound som fortfarande är riktigt bra. Med den lite dubstep-inspirerade inledningslåten Brennistein brakar de av det nya och fortsätter genom mer eller mindre hela albumet att imponera med sina otroligt starka låtar som nästan kan få mig att gråta ibland. Albumet växte ännu mer efter att jag såg dem live i Malmö i slutet av november. Tillsammans med en väldigt nersläckt idrottshall, visuella effekter och sparsmakad ljussättning tar den sig in på topp tre över de bästa konserterna jag varit på.

Bästa låt: Yfirborð Sigur Ros – Yfirborð
Spotifylänk: Sigur Ros – Kveikur

Lady Gaga - Artpop

Ja, jag är ett stort fan av Lady Gaga. Till en början tyckte jag inte att hon var något spektakulärt, men när hon släppte låten Bad Romance med den tillhörande musikvideon blev jag "kär". Sedan dess har jag slukat varje galna musikvideo efter den andra. Hennes tredje album, Artpop, är verkligen tredje gången gillt. Det är ett mycket välproducerat album som innehåller många kommande hits(om jag får analysera hur popindustrin fungerar). Venus, G.U.Y, Sexxx Dreams, Do what U want och Swine är enligt mig redan hits som står sig med många av hennes tidigare alster. Det har heller inte varit någon hemlighet att Lady Gagas låtar många gånger handlar om sex, vilket är ännu mer påtagligt den här gången. Låtarna jag listade? Alla handlar om sex. Samtidigt som industrin ofta handlar om det tycker jag att hon sätter ner det på marken och gör något verkligt av det istället för att generalisera som många andra i branschen. Har du gillat hennes tidigare låtar är det bara att pumpa igång den här välproducerade plattan fylld av feeling, bra refränger och feta beats. Nu väntar jag bara på fler musikvideor.

Bästa låt: Venus Lady Gaga – Venus
Spotifylänk:  Lady Gaga – ARTPOP

Årets album 2013 - Del 1

Det är dags att damma av den gamla bloggen och lista de bästa albumen under år 2013. Både 2011 och 2012 gjorde jag listor över de bästa albumen som släpptes respektive år. Precis som då är mitt musikintresse mycket stort och det går knappt en dag utan musik i mina lurar. Som tidigare är det ingen topplista med numrering, utan det är helt enkelt bara ett uppradande av de albumen som gjort störst intryck hos mig under åtet med en motivering varför. Under hela året har jag haft en anteckning på datorn där jag skrivit till de albumen jag lyssnat på som varit bra. Nu har jag sållat ut de absolut bästa, för att kunna tipsa er läsare. I år blir det kortare inlägg med fem album i varje istället för en vansinnigt lång "wall of text" som tidigare.

Här har ni del ett. Så läs, lyssna och njut. Skriv gärna egna listor också.

Förra årets lista finner du om du sätter muspekaren till höger om raden. Bästa albumen 2012

Pascal Pinon - Twosomeness 

Isländsk musik har länge varit ett stort intresse med Sigur Rós i spetsen. Även om jag inte förstår språket för det mesta så finns det något vackert med det. Pascal Pinon består av de två tvillingsystrarna Ásthildur och Jófríður Ákadóttir från Reykjavik. Tillsammans har de med sitt andra album Twosomeness skapat otroligt mjuk och mysig musik som flera gånger påminner om Sigur Rós med sublima ljud och härliga musikslingor. Framförallt träffas jag av de ständigt närvarande två skilda stämmorna som de sjunger i vilket ger en trevlig harmoni i låtarna. Det går inte att undvika att nämna låten Fernando där systrarna sjunger på svenska med en mysig isländsk brytning. Jag har ingen aning varför de skrivit en låt på svenska, men det är en fin detalj på en platta som du inte ska tveka att slå på om du är sugen på att ha något otroligt mysigt i bakgrunden när du pluggar eller sitter på tåget en trött morgon.

Bästa låt: Somewhere. Pascal Pinon – Somewhere
Spotifylänk: Pascal Pinon – Twosomeness

Sibille Attar - Sleepyhead 

Förra året hade jag med Sibille Attars EP Flower's Bed som innehåller flera av låtarna på fullängdsalbumet Sleepyhead som släpptes tidigare i år. Skivan tillför så pass många bra nya låtar att den är värd att ta med. Precis som tidigare har hon en otroligt härlig och unik röst. Hennes härliga kvinnliga "indieröst" är verkligen en av de bättre jag hört under de senaste åren. Hon låter helt enkelt som en mysig person. Låten Alcoholics är fortfarande en toppenlåt som handlar om att alla hennes vänner är alkoholister, inklusive henne själv. Singeln Come Night är en riktigt härlig dänga med en refräng med "oohooohooo"-inslag som funkar utan problem. Har du fortfarande inte lyssnat på Sibille Attar tycker jag att det är dags att göra det. Hon är verkligen en svensk artist som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Hon är värd mer.  

Bästa låt: Come Night. Sibille Attar – Come Night
Spotifylänk: Sibille Attar – Sleepyhead

Hästpojken - En magisk tanke

Det går att finna tydliga likheter mellan Göteborgsbandet Hästpojken och stadens mest kända artist Håkan Hellström. De båda sjunger på ett "ostämt" vis med halvsprucken röst samtidigt som de sjunger rader om olycklig kärlek i hamnstaden. Hästpojken kommer kanske aldrig komma upp i samma nivå i kändisskap och skicklighet som Hellström, men många gånger kan jag känna mer från deras låtar. Det är någonting med Martin Elissons uppgivenhet i rösten som gör att det låter som att han verkligen menar det han sjunger. Ingen har väl missat låtarna Sommarvin eller Samma Himlar under sommaren, men speciellt i den sistnämnda finns det en genuin känsla i texten och sången som Håkan visserligen också är duktig på, men det här är snäppet bättre nästan. Deras tredje platta En Magisk Tanke har riktigt bra låtar rätt igenom och det känns som att de inte slängt in någon bara för att fylla den för sakens skull. Favoriten Olskroken Stomp får mig att vilja slå ut med armarna och sjunga med i texten när jag promenerar på stan med lurarna i öronen. Lyckligt vis kan jag hejda mig, men det får illustrera hur mycket jag gillar det här albumet

Bästa låt: Olskroken Stomp - Hästpojken – Olskroken stomp
Spotifylänk: Hästpojken – En magisk tanke

Johnossi - Transitions

 Medlemmarna John Engelbert och Oskar "Ossi" Bonde sa i en intervju med musiktidningen Sonic att de ville skaffa ett nytt sound med sin senaste skiva Transitions. De ville lämna sin tid med låtar som Man Must Dance, skaffa ett mörkare sound samt bryta av från konceptet att bara köra på gitarr och trummor för att satsa på ett fylligare ljud. Dock måste jag säga att det känns som nästa steg i det soundet som de utvecklade fram med det förra albumet, Mavericks, vilket absolut inte är något dåligt. Transitions är fyllt till bredden med mäktiga, glada och lugna låtar där både instrumenten och Johns röst skapar en trevlig blandning av känslor. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se Johnossi live i samband med det nya albumet, vilket jag sörjer otroligt mycket eftersom det verkligen känns som ett "Anthem"-album pressat med låtar som troligtvis fungerar alldeles perfekt på en scen. Många av låtarna får mig att vilja stå framför scenen och sjunga med, slå näven upp i luften i takt med de pampiga delarna och dansa riktigt rejält. Förhoppningsvis får jag göra det snart, men fram tills dess får jag pumpa igång albumet när jag vill höra något riktigt mastigt.

Bästa låt: Bull/Bear - Johnossi – Bull / Bear
Spotifylänk: Johnossi – Transitions

Frightened Rabbit - Pedestrian Verse

 En av de absolut bästa spelningarna jag såg på Hultsfred (utanför Stockholm?!) i år var utan tvekan det lilla skotska bandet Frightened Rabbit som spelade första gången i Sverige vid det tillfället. Det märktes verkligen att bandet hade otroligt kul på scenen och det var något fint i att sångaren Scott Hutchison blev häpen att det faktiskt finns så mycket fans i Sverige så att de kan fylla ett tält. Jag har inte lyssnat på Frightened Rabbit innan det här albumet och har inte heller tagit mig tid att lyssna på något tidigare av dem, men Pedestrian Verse är utan tvekan något av det bästa som släppts i år. Deras indierockiga folkmusik träffar verkligen rätt på de flesta låtarna, vilket jag upplever ännu mer efter att ha sett dem live där låtarna fick komma till sitt absoluta rätta. En intressant detalj är att bandet startade som ett soloprojekt av Scott, som skrev egna låtar och spelade dem på mindre spelningar, för att sedan bli ett fulländat band med hans bror och en till medlem. Är du mätt på de mer kommersiella Mumford & Sons behöver du inte längre leta efter en fix, du har det framför dig på skärmen.

Bästa låt: December Traditions - Frightened Rabbit – December's Traditions
Spotifylänk: Frightened Rabbit – Pedestrian Verse

Årets bästa album 2012

Musik är något av det viktigaste i mitt liv då en låt i bakgrunden kan skapa eller öka så mycket stämning och känslor. Det spelar ingen roll om det handlar om när jag sitter ensam framför datorn, tar en promenad eller sitter på bussen; det mesta blir helt enkelt mycket bättre av musik. 

Förra året skrev jag en lista med de bästa albumen just det året, med inspiration från Calle som skrev en sådan lista på sin blogg. Under det pågående året har jag antecknat varje bra album jag lyssnat på för att kunna göra en likadan lista för det här året. Listan är inte i någon nummerordning utan jag listar helt enkelt bara de album jag tycker har gett det starkaste intrycket, de härligaste och de som jag

helt enkelt lyssnat mest på med en motivering. Albumen behöver heller inte alls vara de bästa någonsin eller det bästa med artisten/bandet, men bara de har någon form av kvalitet som gör att det ändå blir en av de bästa plattorna för året. Listan är lång med mycket läsning, men se det som att du kanske kommer upptäcka fantastisk musik som du kanske inte hade hört annars. 

Har gjort en lista med alla album och även en med de bästa från varje på Spotify. Vid varje text länkar jag också respektive album och favoritlåten på Youtube. Välj själv hur du vill lyssna! 

Årets bästa album: Årets album 2012

Årets bästa blandband: Årets blandband 2012

Calles lista för året: http://lagerkrantz.blogspot.se/2012/12/2012s-basta-album-enligt-mig.html

Nu sätter vi igång!  

Zomboy - The Dead Symphonic EP    

Zomboy är en ganska ny dubstepartist(eller brostep om du vill vara sån) som slog igenom med sin Game Time EP förra året med sköna låtar som "Pirate Hooker" och "Organ Donor". Zomboy jämförs väldigt ofta med det stora kommersiella ansiktet för dubstepmusiken, Skrillex, men han har helt klart något väldigt eget i sin musik som jag inte riktigt finner någon annanstans i genren. Han skapar musik som får mig att epileptiskt flumma framför datorn eller får mig att låtsas att spisen är ett mixerbord medan jag lagar mat med låtarna i bakgrunden. Med den senaste plattan The Dead Symphonic överträffar han utan tvekan sitt debutalbum med ännu tyngre beats som får mitt hjärta att pumpa i takt med låtar som Vancouver Beatdown och Hoedown(som har en sampling från Angry Birds-temat!). Zombay är lätt en av mina favoriter bland dubstepmusiken och det känns som att han har mycket att komma med i framtiden. 

Bästa låt: Hoedown. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=wmrdmgaGyKQ

Spotifylänk:  Zomboy – The Dead Symphonic EP

 The Killers - Battle Born

The Killers är ett av mina absoluta favoritband(även om sångaren Brandon Flowers är mormon) sen jag upptäckte dem med albumet Day & Age från 2008 med fantastiska låtar som "Losing Touch" och "Spaceman". Det albumet har hörts mången gång i mina hörlurar på bussen och på tåget men också en hel del hemma under åren. Dock är mitt absoluta favoritalbum med bandet det första, Hot Fuss. som mer eller mindre bara har klockrena låtar som aldrig blir gamla. När jag hörde att bandet hade ett album på gång som skulle släppas i år sköts förväntningarna upp flera mil högt. Kunde de kanske göra en ny Hot Fuss? Nu är fallet tyvärr så att Battle Born inte ens är en av deras bättre plattor, då den inte alls har särskilt många låtar som fastnat hos mig. Dock har den några låtar som är så pass bra att albumet får en plats på den här listan. Jag kan inte låta bli att ryckas med i den känslotunga texten och den episka refrängen i "The Way It Was" eller singeln "Runaways". Andra nämnvärda låtar är den starka balladen Here With Me eller den pampiga "Miss Atomic Bomb". Dock har plattan som sagt inte tillräckligt många bra låtar för att ses som ett av de absolut bästa albumen som släppts under året, men de som är bra är verkligen bra, så Battle Born förtjänar en plats. 

Bästa låt: The Way it Was. Youtube:  http://www.youtube.com/watch?v=W8w-wlQsEJs

Spotifylänk: The Killers – Battle Born

Kent - Jag är inte rädd för mörkret

Kent är utan tvekan det band jag lyssnat mest på under hela mitt 22 åriga liv, så det kan lätt sägas att det är mitt favoritband. Eskilstunagrabbarna har funnits där när man haft det svårt men också under glädjedagar. Det finns ingen annan låtskrivare som Joakim Berg i det här landet eller ens på den här planeten. Texterna kan många gånger vara svåra att förstå men det finns oftast något där som vem som helst kan relatera till, plus att de flera gånger är väldigt fulla med känslor i kombination med den härliga musiken. Jag upptäckte Kent en stund innan de släppte albumet Tillbaka till Samtiden som nog kan vara den skiva jag lyssnat på absolut mest bland all musik. Låtarna slog till rätt i hjärtat och hjärnan och jag återkommer till dem då och då. De två efterföljande albumen Röd och En Plats i Solen lyckades enligt mig inte riktigt komma upp i den nivå som Samtiden kom till. Kent är också ett sånt band som har väldigt mycket fantastiska verk i sin historia så det är alltid med skräckblandad förtjusning man slår på ett nytt album för första gången. Så när den första låten 999 släpptes var jag inte riktigt säker på vad jag skulle tycka. Det fanns något i låten som fascinerade mig och det kändes som att de kanske var på väg till den gamla stilen med mindre synthar och elektriska trummor, men den fastnade inte direkt. Efter många lyssningar fastnade den till slut. Dock blev det samma sak igen när hela albumet kom. Var skivan bra eller var den en flopp? Låtarna slog inte an direkt. Jag är inte rädd för mörkret har dock verkligen växt för varje gång jag slagit på albumet och många av låtarna fann jag inte på riktigt förrän jag såg dem live i somras på Peace & Love-festivalen i Borlänge, som utan tvekan är en av de mest magiska konserter jag varit på. Till slut har jag kommit fram till att albumet är fantastiskt. Det kanske inte är någon Tillbaka till Samtiden eller Hagnesta Hills, men den är verkligen fylld med fantastiska låtar. "Petroleum" är unik med sina Chtulhu-referenser, "Jag Ser Dig" berör varje gång med sina sublima referenser till den hemska händelsen i Utöya och "Färger På Natten" får igång mig varje gång. Kent levererar åter igen. 

Bästa låt: Jag Ser Dig. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=mnlGmsoOBn0

Spotifylänk: Kent – Jag är inte rädd för mörkret

Den Svenska Björnstammen - Ett fel närmare rätt

Det lär inte finnas många som missat Den Svenska Björnstammens megahit "Vart jag mig i världen vänder" som spelades överallt ett tag. När den låten kom förstod jag verkligen inte vad det var som var så fantastiskt med låten och avfärdade bandet mer eller mindre som skit. Sen råkade det vara så att jag gick förbi en konsert med dem på Peace & Love-festivalen i somras och stannade kvar och tittade en stund. Det var något med de unga grabbarna som kändes genuint äkta. Deras scenframträdande kändes inte tillgjort utan det var en äkthet i det de gjorde. En blandning av seriositet och flum flög i luften och låtarna träffade mig. När jag kom hem efter festivalen var det bara att slå igång skivan, och den fastnade direkt. Grabbarna från konstkollektivet är verkligen grymma på texter och får en vardaglighet att låta djupare än vad den är och deras röster bidrar även till detta. Albumets inledningstitel "Ett fel närmare rätt" kan till en början låta som en tjatig och dryg låt men utvecklas till en fantastisk liten berättelse om livets motgångar. Den Svenska Björnstammen är så mycket mer än "Vart jag mig i världen vänder". 

Bästa låt: Ett fel närmare rätt. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=T23xAOa174k

Spotifylänk: Den svenska björnstammen – Ett fel närmare rätt

Niki & The Dove

Det svenska bandet Niki & The Dove som består av de tre personerna  Malin, Gustaf  och Magnus släppte förra året en EP kallad The Drummer som hade några riktigt bra låtar på sig som jag lyssnat många gånger på innan fullängdsalbumet kom. Albumet Instinct innehåller dessa låtar, plus flera stycken nya som är minst lika bra. Deras mäktiga electropop med Malins känslofyllda röst skapar något som jag inte riktigt stött på tidigare. Texterna handlar om allt mellan övernaturligheter och naturfilosofi. Det är sällan texter som verkligen berör på insidan men naturtemat är intressant och originellt. Jag kan heller inte klaga på att jag såg dem live i somras på en liten scen vid en kulle under en vacker natt. Deras scennärvaro var enorm och ljusshowen som skapades med hjälp av ett gäng dansare skapade en otroligt mysig känsla. Låtar som "Mother Protect" och "DJ, Ease My Mind" slår an i mina electronerver samtidigt som jag blir fylld av härliga känslor om naturen och vill ta mig till en klubb och drömma mig bort.

Bästa låt: DJ, Ease My Mind. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=VnexkG4RrtA

Spotifylänk: Niki & The Dove – Instinct

 Two Door Cinema Club - Beacon

Egentligen har jag lyssnat mycket mer på deras debutalbum Tourist History från 2010 i år, men årets album Beacon har också sin kvalitet. Two Door Cinemas indierock är verkligen fenomenal med fantastiskt gitarr- och synthspel på de flesta låtar tillsammans med texter som flyter fram på ett sånt där härligt vis. Låtarna på Beacon har absolut inte nått fram till mig lika bra som t.ex. "Come Back Home" eller "Something Good Can Work" från det föregående albumet, men den har helt klart många bra låtar.  Det är egentligen inte mer än mer av det goda, med låtar som Someday som får dig att smådansa och gå fortare när du promenerar med den i lurarna medan Sun får dig att sitta och digga med i en härlig takt. Har du inte hört Two Door Cinema Club tidigare måste jag dock rekommendera debutalbumet Tourist History framför denna, men Beacon har en given plats på listan i vilket fall som. 

Bästa låt: Sun. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=sKyK1Mme9Sc

Spotifylänk:  Two Door Cinema Club – Beacon

Sigur Rós - Valtari

Sigur Rós är egentligen ett ganska svårlyssnat band. De ofta sju minuter långa låtarna kräver tålamod, är oftast inte särskilt händelserika många gånger och de sjunger på isländska. Men jag gillar det. Det finns något magiskt i deras musik, i de långdragna gitarrdelarna  och i de episka crescendon som de släpper loss då och då. Isländska är också ett väldigt vackert språk och Jonsis falsettröst gör det inte sämre precis. Sigur Rós är ett sånt där band där du inte sitter och lyssnar på enskilda låtar, utan du tar dig tid att lyssna igenom hela album för att få helhetsupplevelsen. Med detta sagt så finns det väldigt många bra album med dem, kanske till och med alla är riktigt bra när man ser dem som enskilda helhetsupplevelser. Så när det nya albumet Valtari skulle komma var förväntningarna väldigt höga, kanske högst på hela listan. Dessa förväntningar var kanske lite för höga, då slutresultatet absolut inte är en av de bättre plattorna med Sigur Rós. Det här albumet är det mest långsamma och minst händelserika av de som finns, men jag vet inte om jag egentligen tycker det är något dåligt. Den saknar riktiga hittar som "Hoppípolla" eller "Gobbledigook" men flera av låtarna på den nya är mycket vackra, framförallt favoriten "Varúð"(Varning) där Jonsi får sjunga ut på riktigt plus att det är en sån där låt som riktigt exploderar mot slutet. Valtari levde absolut inte upp till mina höga förväntningar, men det är en skiva jag kommer fortsätta lyssna på.

Bästa låt: Varúð. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=Gf1h2PMPCAo

Spotifylänk: Sigur Ros – Valtari

Hot Chip - In Our Heads

Hot Chip är inget jag lyssnat på innan det här albumet, men jag blir helt klart sugen på att lyssna på mer av dem efter att ha lyssnat på In Our Heads ett antal gånger. Hot Chip är någon form av electropop med mycket härliga synthslingor och allt möjligt annat trevligt som får det att rycka till i kroppen. Det som verkligen säljer den här plattan för mig är alla sköna melodier och beats som låtarna innehåller, då de står som ryggrad åt låtarna. Detta säger inte att något annat i låtarna behöver vara sämre för det. Sången är mycket trevlig och texterna är så där skapligt djupa men samtidigt lättsamma. Låtarna på skivan pendlar oxå mellan att vara väldigt glada och ganska tunga på sina ställen. Låten "How do you do?" är ett riktigt glädjepaket medan favoriten "These Chains" har riktigt känslosam text med en ganska melankolisk musik. Hot Chip är utan tvekan ett band jag ska kika närmare på och förhoppningsvis se live någon gång i framtiden.

Bästa låt: These Chains. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=cpSdeKrbcqc

Spotifylänk: Hot Chip – In Our Heads

Markus Krunegård - Mänsklig Värme

Jag kan börja med att jag sett Krunegård live fem gånger. Flera av dessa gånger i år. Markus Krunegård är en av mina absoluta favoritartister med sina väldigt relaterbara och finkomponerade texter. Det är sån där musik som jag inte kan låta bli att sjunga med i, vare sig det är hemma eller på konsert. Markus debutalbum som soloartist, Markusevangeliet, är en modern klassiker medan de två andra albumen som kom samtidigt är riktigt bra, men inte på samma nivå som den första. Redan innan albumet kom hann han släppa de tre låtarna "Everybody Hurts", "Askan är den bästa jorden" och "Korallreven & Vintergatan" och jag han nästan lyssna sönder dem. Dessa tre låtar är allihopa riktigt bra, men det bästa med albumet är att det innehåller flera minst lika bra låtar som "Vår Sista Dans" eller "Minusgrader Rensar Luften". Låtarna är som vanligt väldigt instrumentalt tillfredsställande, men som sig bör så är det texterna som briljerar mest. Texterna liksom rullar fram på ett sätt som inte många andra svenska artister kan. Winnerbäck och Kent må ha bra textkunskaper men det är något oslagbart med Krunegård. Sen går det inte att glömma att det knappt finns något som slår att stå med flera hundra andra och sjunga med i refrängen på "Korallreven & Vintergatan": 

"Mänsklig värme snälla kom närmre. Mänsklig värme snälla kom närmre. Trettiosju grader celsius är allting som behövs".

Bästa låt: Korallreven & Vintergatan. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=TJwCbAiT5hw

Spotifylänk: Markus Krunegård – Mänsklig värme

Deadmau5 - >Album Title Goes Here<

Deadmau5 är en artist jag respekterar och tycker om väldigt mycket sen en tid tillbaka. Vad fan, jag har till och med byggt en egen hjälm vid ett tidigare tillfälle. Mycket av kärleken blossade fram efter att ha sett honom live för första gången på Peace & Love år 2011. Deadmau5 gör elektronisk musik som simmar mellan trance, techno, progressiv electro och house som många gånger är ganska händelselös. En låt kan vara sju minuter lång och upprepa sig om och om igen med några ändringar här och var eller en ny trumma eller melodi i bakgrunden, men inte mycket mer än det. Ändå tycker jag att det finns något väldigt kvalitativt i det. Det finns ett hantverk bakom. Många skulle nog påstå att hans musik är väldigt simpel och att låtarna troligtvis inte är särskilt svåra att göra själv, men mycket av dessa påståenden kommer bara från naivitet. Med det senaste albumet >Album title goes here< påvisar Joel Zimmerman återigen att han kan skapa fantastiska härliga låtar som passar i bakgrunden eller på dansgolvet. Flera av låtarna är visserligen spår som vi sett tidigare en längre tid som "Maths" eller "The Veldt", men de nya låtarna som plattan innehåller kompenserar för detta. Joel har t.ex. ännu en gång samarbetat med Wolfgang Gartner på låten "Channel 42"(precis som på "Animal Rights") vilket gett ett trevligt resultat medan hans egna låt "There Might Be Coffee" får igång mig varje gång med sin fantastiska melodi tillsammans med ett härligt beat. Det finns många elektroniska musiker i våra dagar, men det är inte många som kommer upp i Deadmau5 nivå.

Bästa låt: There Might Be Coffee. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=jwts1Bemb8M

Spotifylänk: Deadmau5 – > album title goes here <

Mumford & Sons - Babel

Mumford & Sons är ett folk-rockband som jag upptäckte ganska tidigt på året genom en vän. Jag blev självklart introducerad genom den fantastiska debutplattan Sigh No More som jag lyssnade oerhört mycket på de första månaderna kring upptäckten. Jag hann även att se dem live på Peace & Love(dock hade sångaren stukat ena handen), vilket var en upplevelse i sig. På ett sätt var det därmed perfekt att detta album, Babel, släpptes samma år som jag upptäckte dem. Babel når inte riktigt upp till samma nivå som Sigh No More på grund av att den enligt mig har ganska många tunna låtar, men de låtarna som är bra är minst lika bra som på den föregående. Mumford & Sons skriver låtar som rycker med mig fullständigt med den pampiga musiken och de klockrent finstämda texterna. Marcus Mumfords sång är mycket härligt även på denna skiva. Hans sångröst tas fram mest på den till en början ganska lugna låten "Holland Road". Mumford & Sons har en fin framtid framför sig.

Bästa låt: Whispers in the Dark. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=HX-o61g3yKw&list=UUhPzV-uAKhVMguKI7RB8uGQ&index=8 (Live)

Spotifylänk: Mumford & Sons – Babel

 Alina Devecerski - Maraton

Det är nog inte många här i landet som inte hört hitsingeln "Flytta på dej", i alla fall om man varit på någon sorts festtillställning. Flickorna i lokalen tar i som hårdast och vissa killar hänger med, medan vissa mest svär och sliter sitt hår. Jag var mer eller mindre(kanske inte SÅ extremt..) en av de sistnämnda när låten började bli populär. I alla fall så tyckte jag illa om låten, men det var ändå något i den som fick mig att sjunga med i vilket fall. Mer och mer växte låten på mig och de nästkommande singlarna "Jag svär" och "Ikväll skiter jag i allt" påverkade mig likaså. Alinas texter har något som jag verkligen blir berörd av samtidigt som det finns något litet oseriöst och flummigt i dem. När väl albumet släpptes har jag inte kunnat sluta lyssna på den, speciellt inte på den starka låten "Vem tog dig hem" som jag känner igen mig i på ett personligt plan. Inte heller kan jag undgå att ryckas med i den arga refrängen i "Facka ur" eller den synthiga "Ärligt talat". Jag ser väldigt mycket fram emot Alinas framtida projekt och jag vill verkligen se henne live inom en snar framtid.

Bästa låt: Vem tog dig hem. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=UZYneP5ayU4

Spotifylänk: Alina Devecerski – Maraton

 Imagine Dragons - Night Visions

Imagine Dragons är ett relativt nystartat amerikanskt alternativt indierockband som i år släppte sitt debutalbum Night Visions. Du kan ha hört deras hit "Radioactive" antingen på radio eller i en trailer till spelet Assassins Creed III, en låt som absolut inte är den bästa med dem, vilket säger mycket om albumet. När albumet kommer till det tredje spåret "It's Time" blir skivan fenomenal de fantastiska låtarna bara stakar sig på varandra. "Demons" är en sån där låt som börjar lugnt och nedstämt för att sedan panga på med mäktiga trummusik i refrängen medan låten "Bleeding Out" gör något liknande fast med bakgrundskörer och pompa och ståt! Jag kan tycka att albumet är lite spretigt med ganska olika stilar på låtarna, men det är inget problem då det är så pass många låtar som levererar.

Bästa låt: Demons. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=NSoIWEGL1YM

Spotifylänk: Imagine Dragons – Night Visions

Sibille Attar - Flower's Bed

 

Sibille Attar är en härlig svensk tjej som varit med i banden Speedmarket Avenue, The Tourettes och [Ingenting]. Hon flyttade till Stockholm som femtonåring och det märks att hon levt livet i musikens tecken. Sibille Attar upptäckte jag genom att jag läste en artikel och intervju i tidningen Filter, och blev direkt intresserad utan att varken ha hört talas om henne eller hennes musik. Debutalbumet The Flower's Bed är bara fyra spår långt, men det levererar verkligen. Inledningsspåret "Alcoholics" är den mest radiovänliga låten där hon sjunger att "All my friends are alcoholics, i am probably the same" medan de andra tre låtarna är lite mer melankoliska och fina. Det märks att det är ett nytt projekt då det känns väldigt experimentellt många gånger. Avslutningslåten "Trouble of the World" spelas med nått konstigt stränginstrument och Sibilles röst hörs sprakigt och lite i fjärran. En fin debut och jag hoppas på ett fullängdsalbum inom kort.

Bästa låt: The Day Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5sC6WuhHq7Q

Spotifylänk: Sibille Attar – Flower's Bed

Lillasyster - 3 

 Jag kan inte låta bli att älska bandet Lillasyster och deras hårda och smutsiga låtar på svenska. Jag var aldrig något fan av Lok när de var aktuella men jag fastnade direkt för Lillasyster första gången jag hörde dem. Martin Westerstrands texter är ibland väldigt fina men kan snabbt växla över till oseriöst och nästan lite fånigt, men det är nog därför jag gillar dem. Jag är dessutom uppväxt med hårdrock(har gått ifrån det ganska mycket de senaste åren) så det är nog också något sådant bakomliggande. Det tredje albumet som helt enkelt heter 3 är inte alls lika bra som de två första men den har absolut sina fina punkter med första låten "Total panik" eller låten "Vad skulle mamma säga" som handlar om bandet själva och det märks att de inte tar sig själva eller sin musik på särskilt stort allvar. Sen finns det självklart sedvanliga låtar med titlar som "Dra åt helvete" och "Gött med stryk". En skiva jag slår på när jag känner för något hårdare.

Bästa låt: Vad skulle Mamma säga. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=3e5RxqFssaw

Spotifylänk: Lillasyster – 3

Of Monsters and Men - My Head Is An Animal 

Bandet Of Monsters and Men är precis som Sigur Rós från Island, men ungefär där slutar de att vara lika varandra. Bandet skapar musik som tar influenser från indierock och pop, men även en del folkmusik. De har även en manlig och en kvinnlig sångare som fungerar väldigt bra tillsammans. Det blir mycket fina kontraster på vissa låtar. Albumet My Head is an Animal är deras debutalbum som slagit stort över hela världen på kort tid, och jag förstår varför. Bandet gör slagkraftiga låtar med mysiga känslor och välstämd sång. Har du hört minst en låt med dem har du troligtvis hört "Little Talks" som spelats en hel del på radio de senaste månaderna. Gillar du den finns det ingen anledning att inte plocka fram det fulla albumet och lyssna igenom hela, då den är full med likvärdiga låtar(och ibland bättre) som passar till många tillfällen. Of Monsters and Men är verkligen ett sånt där band jag önskar till Peace & Love-festivalen i sommar, då det skulle ge mig en mycket stor anledning att dra dit.

Bästa låt: King And Lionheart. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5AiSrCPvpco

Spotifylänk:  Of Monsters And Men – My Head Is An Animal

Savant - ISM

Savant är vad jag förstår svensk, och har gjort en hel del plattor tidigare där han kombinerar dubstep och electro med bitpop. För mig var han helt okänd tills jag såg albumet på Spotifys "What's New" då jag direkt blev intresserad av det färgglada och finurliga omslaget. När jag väl slog igång albumet började mitt elektroniska hjärta att pumpa och jag blev kär. Låtarna är verkligen ingen sån där rörig och galen dubstep utan det är mer en blandning av melodier och härligt tungt wob wob. När jag slår igång albumet framför datorn så börjar jag inte sällan att röra på mig konstigt och kan inte sluta förrän plattan är slut. Jag kan inte säga att det finns en dålig låt på albumet faktiskt, med låtar som "The Beat" och "Nightmare Adventures". Tveka inte att kika in Savant(som för övrigt är ett neuropsykiatrisk syndrom) om du gillar dubstep.

Bästa låt: The Beat. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=weRiAwPR5xQ

Spotifylänk: Savant – ISM

Funeral Suits - Lily of the Valley

Funeral Suits fann jag av en ren slump då jag satt en eftermiddag och klickade mig vidare på musikvideor på Youtube. Då var jag där, på musikvideon till "All Those Friendly People" och fastnade ganska fort för den till skillnad från mycket annan musik jag upptäckte under den sessionen. Funeral Suits är ett alternativt rockband från Irland som gör sin debut med plattan Lily Of  The Valley. Det som utmärker dem speciellt är de väldigt närvarande gitarriffen på låtarna som mer eller mindre är låtarnas ryggrad, sen skadar det inte en aning att sångaren är så pass bra på att sjunga och skapa texter. Det lilla man hör av irländskan är bara trevligt också. Men som sagt så är det de distinkta elgitarrerna som man minns mest av låtarna då de klämmer ut fantastiska melodier och riff som skapar trevlig indiemusik. Funeral Suits är utan tvekan listans mest okända album, så är du sugen på något lite annorlunda och kvalitativt ska du trycka dig vidare till Spotify.

Bästa låt: All Those Friendly People. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=5j4l_NdkYMQ

Spotifylänk:  Funeral Suits – Lily of the Valley

Boss Fight - Caps On, Hats Off 

Vad mer kan man egentligen säga om Bossfight än att det är trevlig bitpop? Bossfight är tre svenska killar som tillsammans gör härligt blippande melodier med skönt dunk i, precis som all annan bitpop. De gör helt enkelt sån där musik som får dig att frenetiskt vifta på armarna i takt med blipbasen och får dig att vilt hoppa runt framför datorn. Har du något som helst intresse för tv-spel(speciellt då spel i 8- och 16-bitars grafik) så kommer du nog uppskatta musiken. Finns inget mer att säga.  

Bästa låt:  Be Gone Mr. Gawne. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=74S2RwVaynI

Spotifylänk: Bossfight – Caps On, Hats Off

 Dada Life - The Rules of Dada

Dada Life gör enligt mig den bästa klubbmusik då deras låtar också minst lika bra passar där hemma. Det känns som att de verkligen försöker göra den absoluta klubbmusiken med tunga och melodier som är lätta att komma ihåg, och enligt mig lyckas de väldigt väl på den punkten. Det gör det inte mindre underhållande att de har någon försmak för bananer i sitt bildliga språk och att de har de så kallade "The Rules of Dada" som innehåller t.ex. regeln: "Never bring your brain to a rave" eller "Arriving beautiful - leaving ugly". Deras senaste album som heter just The Rules of Dada innehåller förvissa låtar som hörts förut som singlar under året("Kick out the epic motherfucker", "Feed the Dada", "Happy Violence" och "Rolling Stones T-shirt"), men det är inget problem när dessa är så pass bra låtar.  Varje gång jag hör en låt med dem hemma längtar jag tillbaka till dansgolvet för att pumpa omgiven av rök och människor. Jag längtar även tillbaka till konserten jag såg i somras som faktiskt många gånger slog de båda Skrillex-konserter jag sett på fingrarna. Dada Life är verkligen många gånger den ultimata housemusiken med sina simpla beats och tunga låtar. 

Bästa låt: So Young So High. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=fUyF6xfzHMA

Spotifylänk: Dada Life – The Rules Of Dada

Billy Talent - Dead Silence 

Billy Talent är  ett band som följt med mig sen tiden innan gymnasiet med sina härliga riff, sköna texter och tunga melodier. Speciellt deras andra album Billy Talent II har en speciell plats i mitt hjärta med låtar som "Devil in a Midnight Mass" eller "Fallen Leaves". Med det här albumet bryter de trenden med att kalla plattorna för deras nummer och har kallat detta för Dead Silence istället. Med det nya albumet kan du förvänta dig exakt detsamma soundet som de givit oss på de tre tidigare albumen, så det är absolut inget nytt med den, men varför ändra på ett vinnande koncept. Billy Talent fortsätter att leverera sköna riff med refränger i fokus med låtar som "Surprise Surprise" eller låten med det sköna namnet "Viking Death March" som mer får mig att tänka på ett norskt black metal-band än alternativ rock. Sen måste jag säga att albumet är enormt fint med de mörka färgerna och de gulliga hajarna. Albumomslag har egentligen ingenting med musiken att göra, men de kan bidra med känslor. Dead Silence är mer av det goda helt enkelt.

Bästa låt: Surprise Surprise. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=ZGbNq_flErA

Spotifylänk:  Billy Talent – Dead Silence

Donkeyboy - Silver Moon

Det norska popbandet Donkeyboy slog igenom 2009 med sitt debutalbum Caught in the Life som spelats i mina hörlurar mången gånger under åren, så glad blev jag när de släppte det nya albumetSilver Moon i år.  Det som Donkeyboy återigen är kungar på är härliga elektroniska melodier med låtar som "City Boy" eller "Drive" som får mig att röra mig i datorstolen. Den trevliga sången som kommer från Cato Sundberg är också mycket speciell med en mjuk stämma tillsammans med en alltid närvarande pålagd basslinga. Donkeyboy gör musik som på få sekunder gör mig glad och kan ändra ett trist humör till det motsatta. De lyckas verkligen med det igen med albumet Silver Moon och många gånger ännu bättre än debutalbumet.

Bästa låt: Drive. Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=tqzSbdwJkY8

Spotifylänk: Donkeyboy – Silver Moon

Det var årets lista! Hoppas att ni som läst hittar något till ert tycke som ni inte hört tidigare även om listan är enormt lång. Blir bara glad om jag får mer folk att lyssna på det jag gillar! Nu ser jag fram emot det kommande året, 2013, då Johnossi, IAMX och många fler släpper nya album. Under 2013 hoppas jag också att jag kommer kunna se många av de band/artister som jag tipsat om här live, då livekonserter kan göra så mycket för ett album.

Vi ses nästa år! 

En liten återkomst?

Senast jag skrev ett inlägg på min blogg iår var i Maj. Det var ett inlägg där jag gjorde reklam för mitt elektroniska projekt Pyramidic(som är döende, men det kanske går att ge det hjärt & lungräddning).

Det blev inte så mycket respons.

En annan anledning till att jag mer eller mindre slutat med bloggen är att jag skrivit på Spelnyheterna.se under året, vilket har tagit mycket av min skrivande tid. Av min tid på sidan har jag lärt mig väldigt mycket om journalistiskt skrivande och även utvecklat mitt skrivande en hel del. Det är jag mycket tacksam för, och jag ser verkligen fram emot framtiden för sidan.

På Spelnyheterna får jag dock inte utrymme att skriva om vad som helst eller hur som helst så jag börjar känna att det är dags att komma tillbaka.

I början av året skrev jag en bloggtext där jag skrev och tipsade subjektivt om de album under år 2011 som jag tyckte var bäst. De jag lyssnade mest på, de som betytt mest och de som helt enkelt var bäst enligt mig.

I år tänkte jag att det ska bli samma grej igen. Samma koncept där jag helt enkelt skriver om de bästa albumen, utan någon numrerad eller listad ordning utan bara i sig. Antingen kommer listan nån gång mot slutet av året eller i början av nästa. Det är inte säkert att det här betyder att bloggen kommer tillbaka på riktigt, men den här listan kommer i vilket fall som helst.

Så se fram emot det.